Fredrik Darfors om Zimbabwe
Fördela världsekonomin!
I Zimbabwe är cirka ca 25% av befolkningen smittad av antingen HIV eller AIDS, och ca 80% lever i extrem fattigdom. Detta är bara två, av många faktorer som har resulterat i att över en miljon (ungefär lika många invånare som Stockholmstad) barn står utan föräldrar, utbildning och mat för dagen. Barnen drar sig in mot kåkstäderna där dom livnär sig på bl.a. prostitution och kriminallitet. Barnen som inte har någon tillhörighet behandlas som skit, dom utnyttjas och i ett av världens AIDS tätaste land, våldtas dom på daglig basis.
Utbildningen och informationsspridningen är väldigt låg. Många myter om att har man sex med en oskuld blir man fri från AIDS, cirkulerar bland befolkningen och drabbar naturligtvis främst dom försvarslösa barnen som inte har någon tillhörighet.
För ungefär ett år sedan fick jag anställning som Teamleader över en grupp medlemsvärvare som arbetade under en av Sveriges största biståndsorganisationer.
Våra arbetsuppgifter bestod av att gå runt på gator och torg i centrala Karlstad och värva medlemmar. Alltså få människor att via autogiro varje månad skänka ett valfritt belopp som direkt gick till at förändra situationen i bl.a. Zimbabwe. Det minsta beloppet vi fick värva var 25 kronor i månaden. Oftast gick folk över till andra sidan gatan, låssades va upptagna med telefonen eller liknande för att undvika att bli "påhoppade" (vilket jag kan förstå).
Men många gånger fick man naturligtvis stopp på någon, körde sitt inmatade manus och kom tillslut fram till saken. Det är pengar det rör sig om.
Ett av mina slutgiltiga argument var att, för 25kr, en kopp kaffe mindre i månaden kan du skicka ett barn i Zimbabwe till skolan i en hel termin och därmed ge ett barn på andra sidan jorden en ljusare framtid. 25 kronor i månaden!! Det har ALLA råd med, utliggare här i Sverige som tigger på gatorna skulle ekonomiskt sett obemärkt kunna avvara det beloppet.
När man skriver på ett autogiro sköt dessutom allt på automatik och man behöver personligen inte lyfta ett finger. Men fortfarande så sätter sig ca 90% av alla man pratar med ute på gatan på tvären och kommer med ursäkter som: "Nej jag är fattig jag med". Fattigdomen här i Sverige går inte att i närheten jämföras med Afrikas. Om varje svensk skänkte 25kr i månaden (inte ens en krona om dagen) Skulle vi varje månad kunna skicka iväg ca 225,000,000kr i bistånd. 225,000,000kr!!!
Slå ut det på en tio års period och landet är inte längre ett u-land.
Om vi nu leker med tanken att alla människor som kunde avvara 25kr i månaden världen över verkligen engagerade sig till den lilla gräns att dom skrev upp sig på ett autogiro någonstans så tror jag inte att det skulle ta särskilt lång tid innan u-länder var ett minne blott.
Jag är övertygad om att många är medvetna om att världen ser ut som den gör, hälften av världsbefolkningen lever i överflöd och äter ihjäl sig, medans den andra halvan svälter.
Att visa solidaritet, och om man har möjlighet hjälpa till göra det, borde vara en given självklarhet i dagens medvetna och moderna samhälle!
Andra bloggar om: Zimbabwe, Sverige, Mänskliga Rättigheter, Afrika, Hjälporganisationer,
Gästskribent: Fredrik Darfors
7 kommentarer:
Hej,
En tanke från en skeptisk:
Själv brukar jag aldrig ge pengar till insamlingar. Jag menar att jag ger varje år genom skatt till staten som sen delar ut miljarder i bistånd. En bra lösning tycker jag. Sen måste man se problemet med inkompetenta och unhumana regimer. Så länge de sitter kvar vid makten kan inget bistånd ändra något. De här länderna måste börja fungera politiskt och ekonomiskt, en uppgift för stater och internationella organ. Bistånd är bara en tillfällig lindring.
Om biståndet ens når fram vill säga.
Jag kan hålla med dig om att i många fall är det svårt att ändra på situationen i ett land på grund av diktaturer och regimer. Men att bistånd skulle vara en tillfällig lindrig vet jag inte om jag håller med dig om. Många om inte dom felsta biståndsorganisationer arbeter nu med "hjälp till självhjälp". Alltså man ger inte längre en by 10 ton fisk som en temporärlösning, utan man lär invånarna byn att fiska samt lär dom att föra kunnskapen vidare, och på så vis kan man över en längre period stödja och underlätta för befolkningen i regimlandet. Ang dom statliga bistånden som betalas ut via våra skattepengar, visst är det bra men det är långt ifrån tillräkligt. Ang om hurvida biståndet kommer fram så kan man välja att enbart vänd sig till biståndsorganisationer med så kallade 90 konton. Dessa konton kontoleras av SFI (stiftelsen för insamlingskontroll). För att få behålla sina 90konton måste ett minimum på 75% av dom insammlade pengarna gå direkt tillmotagarna. resteande 25% får användas till administrativa utgifter.
Fredrik, du har en poäng, men metoden kan givetvis inte hjälpa landet som sådant. Jag tvivlar t.ex på att 25 kronor räcker för en hel månad per barn, det är inte min erfarenhet från Indien. Förrutom barnets kostnad kommer ju administration i Sverige och på plats. T.ex din anställning.
Vi har ett liknande projekt för sockerrörshuggarbarn i Indien. SIDA-bidragen drogs in till detta eftersom det i grund och botten bara är underhåll, inget som hjälper landet att komma ur situationen. Hjälp till självhjälp som du säger och ett skolprojekt är inte det, om inte lokala förmågor kan ta över det efter uppbyggnad.
I praktiken krävs beslut på högre nivå som omfattar handelsavtal, vad vi egentligen betalar för vad vi köper, etc, om vi vill hjälpa alla de länder som behöver det. Och det kommer att kosta oss vilket gör att folk hellre själviskt nöjer sig med 25 kronor i månaden. Även om hela Sverige betalade skulle det ju vara en droppe i havet för de 12 miljoner som svälter ihjäl varje år. 18 kronor i månaden per person? Och sen har vi resten som lever på gränsen.
Inget fel på projektet dock. I praktiken innebär det ju att barn faktiskt kan få flera år av drägligt liv som de annars bara skulle kunna drömma om. Att vägra ge pengar alls är att cyniskt ignorera folks lidande. Att både ge pengar och samtidigt arbeta för förändringar av politik och regimer är den rätta vägen.
Och jag tror du har rätt i att om hela världsbefolkningen vore beredda att betala så skulle fattigdomen kunna avskaffas lätt. Men då skulle vi inte få samma billigare råvaror och arbetskraft längre.
Visst är hjälp till självhjälp bra. Men i samma grad som problemen består i regimers vanstyre kan inga pengar i världen avhjälpa fattigdomen. Då hjälper det inte heller att landet har enorma naturresurser. För att komma ur fattigdomen krävs modernisering, demokratisering, mer utbildning, medborgaranda osv osv. Förmodligen krävs även liberalisering, inte bara socialt utan även ekonomiskt, och möjlighet till ägande, En del vill inte att det ska vara så. Men kolla på de länder i asien som tidigare var fattiga. Inte tog de sig ur det genom bidrag från sida direkt...
markus säger "Men i samma grad som problemen består i regimers vanstyre kan inga pengar i världen avhjälpa fattigdomen" Det tycker jag är lite som att säga att vatten inte släcker törst. Självkart kan man med hjälp av bistånd hjälpa och undertlätta situationen för miljontals människor världen över. Det är ju som sagt inte regimerna man finansierar med biståndet. Du skriver också att för att ta sig ur fattigdom krävs bla modernisering och utbildning. Det är ju precis det som är syftet med bistånd. Jag säger inte att man kan rädda hela världen med hjälp av bistånd. det jag ville komma fram till med artikeln är helt enkelt att vi som på ett eller annat sätt KAN hjälpa. Bör göra det. Sen om det är det absolut bästa tillvägagångsättet för att ta sig ur fattigdom eller inte är en helt annan fråga. Men under tiden som man, precis som du säger bör avskaffa regimerna och modernisera samhället för att på lång sikt få en förbättring. Så blir som sagt situationen knappast sämre av bistånd.
Fredrik,
jag tänkte främst på det Hampus skrev:
att "om hela världsbefolkningen vore beredda att betala så skulle fattigdomen kunna avskaffas lätt. "
Vilket givetvis inte stämmer. Av samma anledning som alvedon inte botar influensa.
I övrigt har jag inget principiellt emot att hjälpa. (Att ge pengar till välgörenhet ser jag som ett sätt bland flera möjliga att bidra till en bättre värld.)
mvh
Markus
På vilket sätt hjälper det inte om hela världsbefolkningen skulle hjälpa till? För att alla är förklylda? Jag förstår inte din liknelse.
Jag håller helt med dig om att naturresurser inte nödvändigtvis hjälper. Det är bara att jämföra hur befolkningen har i det naturresursrika Kambodja jämfört med det Laos som i princip saknar sådana resurser. Båda länderna har ändå ungefär samma BNP med skillnaden att fördelningen är långt bättre i Laos än i det korrumperade Kambodja.
Intressant nog är demokrati egentligen inte ett krav, liksom marknadsekonomi inte är det. Sydkorea växte exempelvis som starkast under diktatur med 5-årsplaner.
Nog tror jag att om den rika världen verkligen satsade stenhårt och framförallt inte gjorde vad de kunde för att destabilisera de fattiga länderna och stödja de mest korrupta regimerna för att få billiga naturtillgångar så skulle fattigdomen snabbt kunna utrotas.
Skicka en kommentar