Gustav Fridolin till Forum För Frihet

Våld föder våld

Sommaren 2005 fick min blivande fru ett arbete i London, och jag följde med henne dit någon månad. Den som flyttar till London i början av sina 20-någonting-år får plötsligt ett oväntat, och kanske angenämt, problem. En massa vänner man knappt visste att man hade visar sig sedan länge ha planerat en Londonvistelse, och visst vore det kul att ses, men hotell är ju så dyrt ”så finns det ett golv att ligga över på”?

Till sist hade vi en lista på en tio kompisar som skulle sova på golvet i den lilla lägenheten fruns häftklammerföretag försåg henne med. Eller sa jag lägenhet? Det var åtta kvadratmeter som luktade av den indiska restaurangen under och haschrökaren ovanpå. Helt beklädd av en heltäckningsmatta som såg ut att vilja och kunna krypa iväg av sig själv. Kunde man verkligen låta någon sova i det där?

Vi besparades det moraliska dilemmat. Den 7 juli sprängde sig fyra unga Londonbor i luften på tre tunnelbanor och en buss. 56 människor dog. Semesterplanerna styrdes om till andra städer. Terrorn vann i sin föresats, att skrämmas.

Jag råkade själv vara i Sverige då det hände. Jennie var kvar och jag blev, som alla andra, nervös. Det bor miljoner i London, risken att hon skulle ha drabbats är statistiskt mikroskopisk. Men så tänker man inte, ingen gör det. Det finns inget rationellt kalkylerande i en sådan situation.

När vi nu hör om sprängda terrorceller i våra grannländer kan det vara värt att komma ihåg. Terroristerna ville att vi skulle känna det där.

De vinner inte på dödandet, utan på rädslan. I motsättningarna göds deras grupper. Attackerna riktades inte mot institutioner utan mot människor. Meningen var att vi skulle bli rädda, inte främst att makthavarna skulle bli det.

Inget gott kan komma ur våldets maktkalkyl som får människor att använda dödandet som politisk metod. Terror får människor att överge förnuftet, humanismen och alla rationella överväganden och ersätta det med rädsla och hat. Terror tar ifrån oss människor det bästa hos oss för att ersätta det med det hos oss själva vi tycker sämst om. Alla oss.

Det går inte att påstå att det lidande och den rädsla som bomber mot London eller terror i Köpenhamn ger upphov till är kvalitativt annorlunda än det lidande och den rädsla som våld ger upphov till i Sadr City eller Helmand. Ändå är det vad som sägs hela tiden, att bomber över irakier eller afghaner ger ett slags godhetens lidande som civilbefolkningen på något sätt borde njuta av och välkomna medan terrorattentat i städer nära oss ger ett ondskans lidande som ger rätt att hämnas, utan urskiljning.

Men en dödad släkting, en bortsprängd arm eller rädslan för att våga lämna sitt hem känns givetvis likadant oavsett vilken politisk kalkyl som ligger bakom våldet, terrorn. Och våld tenderar att föda mer våld.


Gästskribent: GUSTAV FRIDOLIN
Bild: BBC

Andra bloggar om: Terror, Terrorism, Gustav Fridolin, London, Stockholm, Sverige, Krig, Politik, Våld, Media, Mänskliga Rättigheter