Riddaren av den sorgliga skepnaden

Miguel de Cervantes är en veteran från slaget vid Lepanto 1571.
Fyra år senare grips han av en algerisk kapare. Hans erfarenheter från fem år av fångenskap i Alger blir till kärnan i den långa historia som lösenfången berättar i Don Quijote.
I boken presenterar sig Cervantes som "den andre" författaren och även den förste läsaren av hela berättelsen om Don Quijote. Han upptäckte den förste författaren och urtexten av en slump. Som Cervantes berättar det råkar han en dag i Toledo stöta på en pojke som sålde en bunt gamla papper:
"Eftersom jag tycker mycket om att läsa, till och med papperslappar som jag plockar upp på gatan, nappade jag min vana trogen åt mig en av pappersbuntarna som pojken sålde och såg att sidorna var fullskrivna med vad jag kunde se var arabiska bokstäver.

Jag kände igen dem men kunde inte läsa dem, och gick därför att leta upp någon spansktalande morisk person som kunde tyda dem åt mig, vilket inte var svårt i staden Toledo där jag till och med hade kunnat hitta en som behärskade ett ännu äldre och mera vördnadsbjudande språk, om jag så ville".
Hans tolk läste upp titelsidan högt för honom:
"Historien om Don Quijote av La Mancha, författad av Sidi Hamid Ben Engali, arabisk krönikör".
Cervantes var betagen, betalade moren för att översätta texten i sin helhet, vilket tog sex veckor och kostade honom två påsar russin och tio tunnor vete.
Don Quijote är en man som försöker leva upp till de muslimska riddaridealen, "al-futuwwa" i ett annorlunda Spanien som inte längre värderar dylikt. Han blir i de sentida spanjorernas ögon en narr. Höviskheten med sina ädla krigare och trubadurlyrik hade uppstått här till följd av influenser från den islamiska kulturen och etiken. Nu var den död.
Den mystiske och osedde Sidi Hamid var inte bara ett behändigt chiffer, som de exotiska turkiska eller persiska gestalter som brukade kommentera den kristna världen från något avlägset perspektiv; som i Montesquieus "Persiska brev" (1721). Nej, den "arabiska krönikören" vandrar tillbaka in i texten allt emellanåt och finns där vid Quijotes död.

Det är Sidi Hamid som skriver slutorden i Don Quijotes epitafium:

"För mig ensam kom Don Quijote till världen, och jag för honom. Han förstod att handla och jag förstod att skriva, därför är han och jag evigt förbundna."

Don Quijote är i sitt innersta en djupt sorglig berättelse om det muslimska Andalusiens undergång. Riddaren är dess själ, dess kultur, dess höviskhet. Nu föremål för åtlöje, " en sorglig skepnad".

Gästskribent: Mohammed Omar

Läs gärna om Parakletos. Det är Mohammeds senaste bok, (samling av hans poesi). En rad av mycket intressanta artiklar kan du läsa på Mohammeds blogg där handlar mest om islamisk historia, konst och kultur.

Läs även andra bloggares åsikter om Don Quijote, Mohammed, Mohammed Omar, Islam, Muslimer, Kultur, Konst, Poesi, Teater, Sverige, Parakletos