Replik till Dilsas vänner
Att tala i tidningarna om en satirbild samtidigt som man till varje pris gömmer bilden bakom sig, är ingenting annat utom en kronisk feghet. Känns nästan som förtal.
Eller: ”Jag har bevis och fakta – men jag vägrar att visa den inför allmänheten!” Man hör hur Bush-lagar ekar och spökar bland dagens s.k. "liberala".
Samtidigt säger Björn Wiman, i en intervju till Medievärlden att man inte vill hindra yttrandefrihet. Nej, definitivt inte! Det säger Sanna Rayman i SvD också: Så länge Wiman inte jagar mig på gatorna för att döda mig, så har vi yttrandefrihet i kulturredaktionen på Expressen.
Då så! Bra att veta!
En rad av Dilsas kollegor väljer att beskriva bilden med text och mimik istället, vilket är en ny, helt okänd metod i journalistiken.
Det handlar om en satirbild där den mest grövsta sanningen och mest naiva sagovärlden krockar med varandra. Dilsa är mystisk, ironisk, cynisk och hemlighetsfull i sammanhanget. Därför är bilden öppen för tolkningar och lockar fram en rad frågor med stark vilja och potential att starta debatten.
Björn Wiman säger: ”Anledningen till montaget, förstår man, är att Demirbag-Sten inte tillräckligt tydligt fördömt Israels övergrepp i Gaza.”
Men så är det inte. Det handlar definitivt inte om Dilsas ”otillräckliga och otydliga fördömelse” – utan hennes totala tystnad!
Jag var tydlig i min text här på FFF-bloggen där bilden publicerades för första gången:
Ingen har hört Dilsas fördömande av Israels kränkningar av yttrandefrihet, (när man vägrade släppa in hundratals eller tusentals journalister, i Gaza, trots domstolsbeslut). Journalister arresterades och sköts ihjäl samtidigt som TV-hus bombades.
Ingen solidaritet mot journalistkollegor och inte heller mot Röda Korsets personal som besköts och hindrades att arbeta kunde man se i Dilsas texter.
Tusentals frågor flyger i luften. Framförallt frågan Vad som står under den mystiska, ironiska och cyniska tystnaden hos en journalist och styrelsemedlem i Röda Korset?
Dilsa var i en rad heta debatter där hon försvarade yttrandefrihet.
Hon talade också om objektivitet.
Men, plötsligt stack hon till kyrka med Sverigedemokrater, kristna fundamentalister och andra Israelvänner, på stödmöte till Israel, (nämligen stöd till en ockupationsmakt som murade in 1,5 miljon människor som bombades med vit fosfor). Det kändes som att hon gärna rymmer i sin sagovärld, långt borta från palestiniernas lidande och smärta utan ens vilja att möta den grova sanningen. Och hon är inte ensam. Massor av glada kaniner följer med:
Det mest intressanta i det hela är att både Sandelin och Wiman någonstans mellan raderna vill stämpla bilden som antisemitisk. Sandelin beskriver Dilsas klänning på satirbilden: ”… iklädd en klänning med davidsstjärnor håller ett spädbarn med blodigt ansikte…” Det liknande säger Wiman: ”… i en ljuv klänning med davidsstjärnor på.”
Alla som läser texten utan att SE BILDEN, kan uppleva det som riktigt antisemitiskt.
Men när man ser på bilden ovan, då förstår man att det är en tydlig association till Israels flagga, med blåvit kombination och två blåa parallella linjer på vit bakgrund!
Alltså, Sandelin, som säger att andra människor blandar in Israelkritik med judar som en folkgrupp har gjort just den här cocktailen själv.
Estetiskt, är det väldigt "strikt och bokstavligt" att i det här fallet använda enbart en davidsstjärna på klänningen, precis som på Israels flagga. Man är ute efter att skapa en annorlunda design, någonting eget.
Ändå, talar klänningen tydligt om Israels flagga – Inte om världens judar!
Sandelin måste lära sig att sätta gränsen mellan Israelkritik och judar eftersom han uppmanar andra att göra det. Och Wiman kan inte göra bilden antisemitisk trots biliga försök.
Det är en klänning, som har dekorerats med en rad ”mini-Israels flaggor” på kanten. Precis som en nationaldräkt, eftersom sionism är nationalism som Dilsa Demirbag Sten stöder.
Där ligger svaret på Dilsas ”objektiva tystnad”.
Förhoppningsvis, kommer jag kanske att inspirera sionister för att göra sin nationaldräkt istället att nöja sig med militärdräkter.
Det som skrämmer mig mest är tanke om att vi har i vårt land journalister samt styrelsemedlemmar i humanitära organisationer som stöder nationalism av ett land, känd med en grov militär ockupationsmakt samt apartheid. Och det är skrämmande att höra från samma hål kvalificerat skitsnack om yttrandefrihet, demokrati och mänskliga rättigheter. För mig, är det lika skrämmande som att ha någon muslimsk extremist, förespråkare för tvångsgifte, som lärare på en skola eller kläddesigner som tycker att alla kvinnor måste bära slöja!
Låt fria ordet flyga med starka vingar!
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Mellanöstern, Ockupation, Palestina, Gaza, Dilsa, Dilsa Demirbag Sten, Expressen, SvD, Svenska Dagbladet, Mediakritik, Sverige, Yttrandefrihet, Tryckfrihet, Karikatyr, Satir, Bild, Humor, Politik, Mänskliga Rättigheter
7 kommentarer:
Bilden har åsakat skuldkänslor till den som kände sig träffade. Därför är de så upprörda. Annars skulle de inte bry sig alls. Bilden visar tydligt och klart ilskan över att Dilsa är så tyst och bilden gör att den tystnaden är bruten nu och då ska dem som bröt den skämmas. I stället för att se sin egen del av att det har blivit fel är det vi som är fel.
Ida, tom Nima reagerade på denna smutskastning från SVD. Hörde att video är klippt ur kontexten och felaktigt översatt på slutet h e l t. Att delta i IDF propaganda verkar inte vara något nytt för SVD men att man tom visar klara felaktigheter i IDF- krigspropaganda viste jag inte de vågar. De tar det säkert bort snart men vad händer med deras trovärdighet? Jag säger inte att de får pengarna för sånt från Israel men jag tror inte heller att ideologiskt stöd eller frustration över dina teckningar kan provocera att de gör sådana fel. Jag fattar ingenting. De blev inte så provocerade av så många döda barn heller. Vad är det för drivkrafter hos dessa människor? Jag får en massa förklaringar på symptomen från dig men förstår ändå inte det ovannämnda… ”kaninkulturen”
Rätt Marlene!
Bilden går rakt in mot människans samvete.
Ida,
Tisdagen före eldupphöret satte jag morgonkaffet i halsen när en rödakorsmedarbetare, en amublansförare ringde till arabiska tevekanaler inifrån Gaza och vädjade för sitt liv.
Han hade plockat upp några sårade och skulle köra till sjukhuset men hörde om en kvinna som låg skadad i närheten. Han körde dit och under beskjutning lyfte upp kvinnan i ambulansen med beskjutningen stannade inte.
Detta var ca kl. 10 lokaltid. Mellan klockan 9 och 12 skulle det ha varit eldupphör av humanitära skäl som olmert hade lovat. Men så blev det inte.
Ambulansenkillen hade kört in i en återvändsgränd och varje gång han försökte köra ut därifrån blev han beskjuten.
Detta finns dokumenterat och telefonsamtalet finns säkert kvar bla annat hos aljazeera.
När han sista gången hörde av sig till aljazeera hade de sårade i ambulansen dött, inklusive kvinna.
Det är det frågan handlar om! Krigsbrott som Dilsa och hennes polare inte vill veta av! Med din teckning rörde du tydligen i en alltför het gryta.
Jag bugar mig för ditt mod. Det är antigen eller i dessa frågor. Antingen kämpar man för ambulansförare och blödande människor som blir beskjutna under eldupphör, eller så kan man slita sig i håret och snora och böla över påhittade saker. Det är bara att välja!
Bra att du tar upp den här berättelsen, Rawia!
Jag kommer ihåg den.
Nu läser jag på Text TV (SVT & TV4) om s.k. ”varningsskott mot diplomater” från några EU-länder som var på väg in i Gaza.
Hoppsan!
Inte så konstigt att intellektuella klassen i det här landet som fascineras av sionismen, snackar gärna om antisemitism - istället att ta upp kränkningar av demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter som pågår i Israel.
Nu har man fastnat vid Dilsas klänning på bilden, som enda chans att stämpla bilden som antisemitisk.
Association av Israels flaga ser man som antisemitism. Otroligt kul! :o)
Det är bevis på att Israelkritik kallas för antisemitism i s.k. ”liberala kretsar”!
Modig av mig – vet inte. Jag är bara van att tala genom bild. Det är mitt sätt att komma fram med mina åsikter, tankar, känslor, precis som andra gör det samma genom att skriva, skapa musik eller filmer.
Expressen har två val: 1. Att publicera bilden och kritisera den; 2. Att inte publicera bilden och INTE KRITISERA heller, utan hålla sig tyst!; Jag ser ingen mening att man ska tala om bild som ingen kan SE! Det känns som förtal eller som vilja att undanhålla bevis och fakta som retorikens grundprincip.
Ehh… Allt detta har blivit roligt och spännande :o)
”Dilsa i Underlandet” är utmaning och prov för dagens journalistik i Sverige.
Mer satir tack!
Dilsa försvarar sionismens mördarideologi. Stor-rabbinen Shmuel Eliyahu sa om palestinierna för inte så länge sedan:
"If they don't stop after we kill 100, then we must kill a thousand," said Shmuel Eliyahu. "And if they do not stop after 1,000 then we must kill 10,000. If they still don't stop we must kill 100,000, even a million. Whatever it takes to make them stop."
I Sverige är det rumsrent att stödja denna sionistiska mördarideologi. Det är banne mig skamligt.
Alla goda krafter måste göra allt för att krossa sionismen.
Dilsa hamnade igen på första sida:
http://www.fib.se/index.asp
Jag tror inte att man fruktar mig.
Jag tror att man är rädd att möta sitt eget samvete.
460 barn..!
...döda.
...av vit fosfor.
...medan en av Röda Korsets styrelsemedlemmar sitter i kyrka för att ge sitt stöd till krigsförbrytarna.
Sen är man plötsligt förvånad att man vaknade med ett blodigt barn i famnen!
Oj! ...
Ska jag säga: "Ursäkta"?!
Inom mig finns det några procent av förståelse mot de från riksdagen, (som var i kyrka med Dilsa), män som sitter i politiska partier... Men, snälla:
...EN KVINNA.
...Vart ödmjukhet tog vägen?
...En kvinna från en neutral, hjälporganisation som besköts av Israel!
...En kvinna som talade om neutralitet, objektivitet, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter.
Någonting stämmer inte.
Min man Niklas brukar säga:
"Hissen har inte gått upp hela vägen!" :o)
Skicka en kommentar