Varför är den ena anledningen till abort mer omoralisk än den andra?

Mehrako Masifi är månadens gästbloggare på Forum För Frihet med följande artikeln:

Enligt Socialstyrelsen går det inte att hindra en kvinna som vill abortera ett foster på grund av dess kön. Det har Socialstyrelsen slagit fast efter det uppmärksammade fallet i vintras i Eskilstuna. Sjukhuspersonal vid Mälarsjukhuset reagerade starkt sedan en kvinna för andra gången begärt abort sedan en ultraljudsundersökning visat på att hon även denna gång bar på ett flickfoster. Klinikchefen skrev till Socialstyrelsen, som gav svaret att man inte kan vägra en kvinna abort fram till den 18:e graviditetsveckan oavsett om man vet att könet är anledning till aborten.

I Sverige har det funnits en samhällsdebatt som berört jämlikhet mellan könen, rätten till sin egen kropp och en könsdiskriminerings debatt. I diskussionen som varit har uppfattningen om att kvinnan har rätt till sin egen kropp varit väldigt central och det har även abortfrågan varit. Kvinnan har omtalats som den som själv skall fatta besluten huruvida hon skall genomföra en abort eller inte, även om det gäller att könsbestämma ett foster.

Frågan har engagerat och berört väldigt många, på Facebook har en grupp med namnet ”Skydda flickorna” bildats, gruppen har från Februari månad vuxit till att få 4.229 medlemmar.

Enligt socialstyrelsen betraktats fostret som ett embryo, som en icke fullständig individ, en varelse som inte är bärare av liv. Barnet kan således väljas bort genom en abort, detta kan ske av medicinska skäl fram till den 18:e graviditetsveckan och till vecka 22 om särskilda skäl föreligger. Anledningen till att man inte får göra en abort efter vecka 22 i graviditeten är för att barnet med dagens teknik kan klara sig utanför mammans kropp.

Kritiker har hävdat att en abort som utgår från fostrets kön är en könsdiskriminerande abort och har propagerat för detta i massmedia. Men vad som därmed kan vara rättfärdigat att fråga är hur man kan könsdiskriminera något som hittills varit betraktat som en köttklump, hur kan något som hittills inte existerat, även innan vecka 18, nu vara ett föremål för heta debatter om könsbestämmelser? Att skänka ett embryo ett kön är märkligt då det inte beskådas som en bärare av liv.

Debatten har fått en genusvinkling och diskussionen handlar alltså inte längre om abortens omfattning, det handlar om abort av ett flickfoster är acceptabelt eller inte. Om detta är det essentiella i diskussionen så handlar det inte om abortens vara eller icke-vara, varför är det då ingen som talar om de människor som har funktionsnedsättningar?

Idag så erbjuder svenska sjukhus tester där det ska framgå huruvida barnet har funktionshinder eller inte för att därefter kunna erbjuda modern möjligheter till abort.

I och med att det inte diskuterats lika vilt som de könsbaserade aborterna så kan man även fråga sig om det är mindre beklämmande att genomföra en abort på ett handikappat barn än om aborten skulle ha baserats på grundval av kön?

Det går att betrakta en tvetydighet i detta selekterande när det gäller att grunda sin abort utifrån kön men inte när det kommer till att abortera foster med ett visst handikapp.

Varför är det så att abort av flickfoster är mer tabubelagt och omoraliskt än abort av handikappade foster? Är det så att det i dagens Sverige finns så pass stora brister i jämlikhetsarbetet att friska barn värderas högre än sjuka barn?

Värderas liv olika?

Gästskribent: Mehrako Masifi

Läs även andra bloggares åsikter om BB, Gravid, Abort, Kvinna, Föräldrar, Samhälle, Mänskliga Rättigheter, Sverige, Sjukvård