Mina promenader fortsätter...
Photo by Ida D.
Kära bloggvänner, jag fortsätter promenera med Adils kolik och fortsätter fota...
Hoppas att jag inte ska somna i parken liksom alkis, men även det kan hända när man är utsliten och trött med skrikande barn i famnen från natt till natt. Känns helt frustrerande. Och det värsta är att möta Adils blick som säger: ”Mamma, är det sant att du kan inte hjälpa mig..?”
Det går rakt in i hjärtat. Och gör mycket ont.
Nu är han 3 månader och 10 dagar gammal, men den där förbannade koliken går inte över.
Finns det några kolik-föräldrar ute som ska ta en sväng på den här bloggen?
Läs även andra bloggares åsikter om naturen, natur, miljö, foto, bild, bilder, djur, kolik, föräldrar, barn,
4 kommentarer:
Jag vet hur det känns att gå långa kolikpromenader med sin lille ögonsten. Inte roligt! Det enda jag kan säga är att det trots allt går över till sist. Men vad hjälper väl det just när man är mitt inne i det? Känner med er och ber för hela familjen.
Kramar
/Bitte
Barnmorska säger att det kommer att bli bättre under närmaste dagarna, men vi få se. Varje dag hoppas jag verkligen att koliken ska sluta attackera min lilla pärla.
Tack för omtanke
Men vad ska man göra?
Jag tänker att gå på akupunktur...men nej, jag vågar inte.
När tänker man utveckla forskning kring koliken? :-(
Ida, det är jätte jobbigt med kolik... det kommer att gå över. Jag vet hur jobbigt det är när ens barn tittar på en med den blick du beskrev men även om du inte kan få det att sluta så är det en enorm tröst för Adil att du är nära honom, även om det inte alltid märks.
Inshallah blir det bra snart :)
Inshallah!
När Bitte hittar mig sovande i parken!
Ja, ja...
:-(
Skicka en kommentar