Med många varma kolik-hälsningar!
Jag känner mig bakfull av kolik men fortsätter promenera – ibland med svullna fötter.
Ändå, är det enorma vågen av kärleken mot min lilla son Adil som ger mig kraft och styrka.
Hans leende ger mig näring att jag glömmer bort allt som är besvärligt.
Under kolik-perioden, läste jag att många barn i Sverige blev misshandlade svårt av föräldrar vilken ork och tålamod tog slut. Intensiv skrikande från natt till natt och från dag till dag är otroligt tufft för familjer, men halllååå… Ändå! Hjärnskakningar, brutna ben, massor av blåmärke på bebisarnas små kroppar – Nej, jag har svårt att fatta. Skrämmande! Och det finns inte argument mot barnmisshandel.
Barnmorskor har erbjudit mig s.k. stöd-familjen under den här tuffa perioden utan sömn, men jag har överlevt redan 4 månader, så ska jag överleva säkert ett tag till...utan "stöd familjer"!
(Hoppas jag, i alla fall!) :-(
6 kommentarer:
Fina foton! :)
Jätte fina bilder^^ och söt kanin hehe
:-)
tack killar! känns underbart att höra det!
:-)
Vilka vackra bilder! Och trots att du är så trött så fullkomligt strålar du när du står där med din ögonsten i vagnen!
:-) tack Bitte! :-)
Det beror på att man mår bra och att jag är så lycklig, samt kämpar jag hårt att kolik inte knäcker mig.
PS!
...Och vagnen kallar jag för "Adils lamborhini" :-)
Superfina bilder Ida :D!!
Skicka en kommentar