En stressig mamma-dag

Fredag Kl 06:00 kunde jag öppna bara ett öga, medan min lilla son hoppade på min rygg - glad och pigg! Go`morgon! Vakna! Kunde jag se i hans leende. Liksom slow-motion-film fixade jag frukost och ja - jag får inte glömma bort hans D-vitamin! Det är största brott jag kan begå, ett brott som framkallar en moln av dålig samvete.
Bråttom. Oh, nej..! Han kastade alla tandborste i toalettstolen!
Så fort jag vände mig, så såg jag att han var sugen på att smaka på min ansiktskräm.
I min sminkväska hittade jag en traktor och en dinosaurier! Tänk bara! Att ta kläder på honom är det ett stort projekt: man måste tala med honom, skratta och små busa samtidigt, annars blir det omöjligt. Teaterföreställning måste vara godkänd och underhållande annars vägrar han ta kläder på sig. Plötsligt mina skor blev obekväma tills jag upptäckte några grodor och smurfar figurer som han kastade in.
Körde honom i vagnen till busstation. I all hastighet. Ont i ryggen och armar. Och...
Plötsligt: Hela toalettrulle som Adil hade i händerna viftade bakom liksom en flagga. Oh, nej..!
Men allt är på plats: hans handskar, mössan, han har det skönt och varmt i sin åkpåse - men det är bara jag som glömde bort allt detta för mig själv.
Fryser. Händerna är som bedövade. Men kaffe från Pressbyrå brukar värma upp alla tankar som flyr hundra mil per sekund. Jo, men... Så fort vi passerade bredvid bananer och ostbågar, så tog han en påse in i vagnen! Och jätte glad visade han påsen till mig då vi var sååå nära att gå ut utan att betala! Tur.
I bussen åt han sina brödpinnar. Jag bakar den själv ibland (kommer med recept) om jag inte får hjärtattack av all stress.
Lämnade lilla Adil på dagis och sprang till t-bana med ett krossat hjärta. Han ville ha många pussar och kramar. Och löfte att jag ska komma så snart som möjligt. Jag stack med lukten av hans hud och hår.
Ett viktigt möte. Vi var ca tio personer vid ett ovalformad bord. Alla var superseriösa. Man gick genom skisser och planer. Och självklart ville jag dela ut mina visitkort.
Men! Vad i hel...
När jag öppnade min väska så såg jag - en frusen fisk från kylen! Och en grävmaskin!
I panik gömde jag väskan under bordet och tänkte: Vakna! Detta är en mardröm! Men fisken och grävmaskinen var ändå kvar. Folk kommer att tro att jag är helt galen!
Hittade några visitkort. Äntligen. Och började nästan stamma när det var dags att säga några ord.
Uhhh... Vilken dag. Men ändå flög jag nästan över hela Stockholm då det var dags att hämta min lilla son från dagis. Han pekade ut flygplan och sa - "Gina"! Vet inte varför, men på bosniska är det *avion*. Jag lär mig hans eget språk.

Så, nu vet ni vad håller jag på med under tiden. Jag är med ena fot i ett vuxet liv och med andra är jag i en tidig barndom. Därför blev jag lat att skriva här och det förstår ni väl.

Tack för alla era brev, gänget! :-)
Kram

Läs även andra bloggares åsikter om mamma, barn, föräldrar, stress, dagis,